Jenna

Reg Nr: SE47585/2014

HD: Grad B

Utställning Junkl: Excellent, Junkk: 1

Jenna är en trevlig svarthundstik som är född i mars 2014.

Jennas mamma Cimba vann Norska Mästerskapen 2015 för bandhund (ledhund)

FÖRSTA ÄLGEN FÖR JENNA!

Onsdag första älgjaktsveckan i september 2016.

Ringde frugan och bad att hon skulle skjuta upp att handla mat en dag till. Så på det viset hann jag ut en dryg timme i blåsten med Jenna efter att vi ätit middag barnen och jag. Hade vind från väst men den svarvade en hel del. Tog Jenna och for iväg. Parkerade hos en kompis som jagar på grannmarken. Promenerade ett par hundra meter efter landsvägen innan jag var inne på vårt område. Vek av ner i riktning mot älven och följde kanten på en vall. Där fanns en del älgspår och någon lega. Kryssade oss fram mot vinden så sakteliga. Visst fanns det en del ställen som fångande hundens intresse men inte mer, då det var gamla spår så hon släppte dessa självmant. Gick ner i skogen nere vid älven, hon vädrade på några ställen men fann inget direkt intressant. Korsade den nyröjda kraftledningsgatan på väg västerut. Vi gick genom ett skogsspänne, och nere i en sänka hör jag att det knäpper till norr om oss. Jenna hör det också, står stilla en stund och lyssnar men det kommer inget mer ljud. Vinden har nu vänt så vi skär genom spännet och tar kanten på en annan vall tillbaka. När vi hunnit en bit börjar hon dra kraftigt i vind, det syns att hon har direktvittring! Hon letar ett ställe att gå av odlingen då det är väldigt tätt med sly och ris här. Tyvärr knäcker vi en torrgren med linan. Svär lite tyst för mig själv. Stannar och lyssnar men hör inget. Efter bara en minut eller så, ger jag hunden lov att gå på, då tiden håller på att rinna ut. Det är gammal odlingsmark som det växer gran på men även en del lövsly. En hel del torra löv och torrkvist som man inte ser alla gånger i gräset, inte det lättaste stället smyga på särskilt inte i skymningen. Jenna vädrar friskt och vi går väldigt sakta på i det smala spännet mellan odlingarna. När jag börjar se kornåkern och vallen bortanför stannar vi upp och spanar, men ser inget. Så vi går på då jag hör hur vi stöter älg! Det är väldigt nära. Jenna stannar upp självmant, hon lyssnar uppåt mot nordost. Jag spanar febrilt ut mot kraftledningsgatan och odlingen. Upptäcker att vi har en ung ko som står med bredsida på kraftledningsgatan på 50m håll! Sätter hunden som står stilla. Smyger ljudlöst fram till henne och stryker försiktigt henne lite berömmande. Kon står på ett krön så det finns inget kulfång bakom henne. Hon har mest troligt kalv också. Ser lega efter ko med kalv där jag står. Jag tittar på hunden, hon har uppmärksamheten längre norrut. Smyger ljudlöst vidare förbi hunden. Kon står fortfarande och lyssnar. Jag spanar runt för att försöka upptäcka kalven. Så står vi en bra stund, kanske fem till tio minuter innan kon sakta går iväg neråt i riktning söderut, då kommer kalven fram! Det var den som Jenna hade fokus på! Den måste komma närmare skogskanten på kraftledningsgatan så att vi får kulfång. Den stannar till men det fattas en knapp meter för att jag ska kunna skjuta för det är en stor gren från en gran som hänger i vägen cirka 30m från mig och mindre än 15m från kalven, den täcker hela bogen. Funderar om jag ska kunna smyga fram själv och om det då ska vara möjligt för mig att skjuta? Hur långt måste jag smyga och är det ens möjligt då älgarna står stilla och lyssnar båda två. Då startar kalven, skickar på en smäll direkt. Känns bra men man vet aldrig, och det är i slutet på dagen så jag mantlar om direkt. Kalven tar sig bara någon meter så ser jag att den tappar fart. Den stannar upp och stapplar samt tippar snett bakåt. YES! Tittar bak på Jenna hon sitter lugnt kvar. Går fram för att skjuta fångskott. När jag kommer fram till kraftledningsgatan så står kon på sjuttio meters håll och lyssnar. Hon har inte fattat vad som hänt. Hade utan problem kunnat skjuta kon också om jag nu hade velat det. Ser inte kalven men jag hör hur det rör sig i det omkullröjda riset. Hittar den inte, då kommer det en kalv springande i kanten på kornåkern. Skit! Kan den ha stigit upp, då jag tittade på hunden?? Jag lockar i förhoppning att den ska stanna upp men det gör den inte utan galopperar för fullt. Då hör jag hur det prasslar i riset närmare mig och mycket riktigt där ligger kalven. Det är egentligen över för den då syret snart är slut men jag skjuter ett fångskott ändå. Går tillbaka till hunden samt klappar om henne lite lugnt. Jag är alldeles skakis, mental urladdning minst sagt!!! Ingen märkvärdig älg men att få skjuta första älgen för Jenna på detta sätt var riktigt roligt. Ringer först frun, och sedan gubbarna jag jagar med så att de kan komma med traktor och hjälpa till. Många glada tillrop och de undrar hur det gick till i vanlig ordning. Även om jag skjutit en och annan tjur så kommer nog denna älg att ligga en lite extra varmt om hjärtat. Tyvärr var det för mörkt för min mobiltelefon så jag kan inte fota med den då den saknar blixt. Lite synd att man inte fick något foto som minne, men jag kommer nog att minnas denna älgen ändå.

Finns bilder under fliken jaktbilder. Dels efter ett lyckat dödsök men även när vi smög oss på betande älgar. Ingen av älgarna visste om vår närvaro. Tyvärr kom det två älgar till och då vek ko med dubbelkalvarna plus pinntjuren undan. Frugan som tagit den bilden. Man skymtar Jenna nere vid mitt vänstra ben.